Landvetter IS juniorer har under 2022 haft en framgångsrik säsong tack vare förstärkning i alla led. Det är ett nytt, ungt lag vi ser marschera framåt i serien efter en omtumlande försäsong. Resterande säsong består av många tuffa drabbningar, men faktum kvarstår – invincibles,so far. Men vart startade förändringen och hur har det blivit så bra?
Det är mitten av januari och bollarna pumpas för första gången i år. Inte kunde
föreningen ana vad säsongen hade att bjuda på. Ett A-lag som väntade ivrigt på besked från förbundet rörande vilken division som skulle komma att bli aktuell, samtidigt som försäsongen sakta startade igång. Ryktena gick och spelare fick upp ögonen för Morgan Johanssons engagemang, även de unga. Det var en juniorgrupp med föreningstrogna spelare, blandat med nytt spelarmaterial från stadens akademier. Något bubblade i den lilla orten mest känd för sin flygplats, men där stod också en förening, ledarstab och spelare redo att visa Göteborgsfotbollen att Landvetter, vi kan spela fotboll också!
Alla som gjort en försäsong är väl medvetna om vilket pannben det krävs för att hålla
hoppet uppe och inte tappa suget innan seriestarten i april. Det är en lång period, det är tuffa träningar och en utmaning i sig, som kräver personlighet och inte minst ett brinnande intresse. Mentaliteten var inte alltid given och i de sporadiska minusgraderna är det lätt att se den enkla vägen ut, inte minst i en ålder där livet börjar hända. En gymnasietid där intresse för allt runtomkring börjar växa och fotbollen, ja den ligger i riskzonen att falla bort likt vilken barndomsdröm som helst.
Det fanns något i gruppen. Någonting nytt. Det märktes snabbt att en vilja till
framgång infann sig och alla slarviga förluster under 2021 användes som morot att ”NU ska vi visa dem!”. Motivationen kom dels från tränarhåll, men allra mest från de återvändande spelarna som tillsammans med säsongens fåtal akademiförvärv snabbt fann en träningsintensitet och vilja som ett ungt lag sällan lyckas etablera. I A-lagets skugga började juniorlaget sakta men säkert sin resa uppåt, framåt.
Försäsongens resultat var av blandad valör, men trots tuffa förluster på sina ställen
växte självförtroendet i takt med att gruppen sammansvetsades. Som det gamla ordspåret lyder, ”tough times never last, only tough people do”, vilket blev uppenbart efter säsongens första tävlingsmatch, i distriktsmästerskapets öppnande omgång som slutade i en rejäl förlust. Något hände i laget. Det var en besvikelse och ilska efter att ha slarvat och ha missat lågt hängande frukt. Inställningen blev en annan och från den tuffa kvällen har inget varit sig likt. En tung förlust som förde med sig en vinnarmentalitet och en inställning att ”här hamnar vi aldrig igen”.
Vi hoppar nu fem månader och femton omgångar framåt. Obesegrade. Den karaktär som det tjatades om under försäsongens tuffa fyspass har, så här långt, betalat av sig. Landvetters juniorer är i skrivande stund obesegrade serieledare och alla lag vill ta tre poäng från oss, men ingen har ännu lyckats. Det är långt kvar och som alla vet är en säsong ett maraton – det gäller att orka hela vägen.
Föreningens vision, att slussa upp unga, hungriga egna produkter till A-truppen har funnits
med sedan länge, men har inte alltid burit frukt. Rädslan att göra bort sig, har historiskt varit påtaglig. Tron att stora saker sker i en comfort zone är ett minne blott. I god relation med A-laget, har juniorerna visat framfötterna på både träningar och match. Faktum är att vi innan sommaruppehållet hann se tre 17-åringar göra debut i division 2 Västra Götaland.
Vi uppmanar hela kommunen att vallfärda till Landvetter IP för att avnjuta resterande
av säsongens matcher.
Vid tangentbordet
Lagledare och lagpappa
Jacob Skattner
